tjenixen jag sitter o tar det lungt i dag men ska sen ut och gå senare tänkte jag....
o det jag läser undrar ni.... jag sitter och läser på lite om stroke och vilken "tur" i oturen jag har haft kan knappt tro att jag har haft % imot mig men att jag sitter här nu och mår hyfsat bra.....
Jag kommer väl inte i håg exakta % talet på att överleva nu i huvudet men...... den var ju mindre bra för mig...
jag funderar mycket på vad som igentligen hände under denna vecka som "borta" det ända jag kan komma ihåg är små bilder och saker jag fått för mig har hänt men aldrig hänt....
Så som jag trodde att jag flög helikopter till karolinska men igentligen så hade dom gått ut på radion att få fri väg med ambolansen från Köping till karolinska o att det gick så fort att jag kopplade det som en helikopter det hade väl gått en ca 180 ...... o detta har jag fått veta i efterhand av akutsjuksköterskan som satt vid min sida... men det konsktiga är att jag kan än i dag nästan förklara av min bild i huvudet hur det såg ut i "helikoptern".... men jag antar att den bilden måste komma från en film el något...
sen så när jag var på karolinska vilken dag vet ja ej men jag var bra borta... så trode jag att jag hade dött... jag låg för mig själv o tänkte och hade minna konstiga bild spel i huvudet jaha är det så här det är och vara död, hmm det var lite konstigt... jag som är så törstig!!!!!
men om jag är död hur kan ja göra för att släcka min törst?!?
kände ettt sånt sug på Fanta exotisk..... men förstog inte hur jag skulle kunna få en sån när jag var "död"
jag vimlade mycket i mitt huvud och jag kommer i håg att jag hade börjat sjungt till Danne
känn ingen sorg för mig... just en bra låt att sjunga men jag ville väl göra något så att danne inte skulle sörja allt för mycket eller något?!?!????
jag hade mina syskon inne i rummet el rättare sagt Emma och hon pratade med mig och kommer bara svagt i håg det... men jag svarade med ögonbryna upp och ner....
Sen då jag var så säker att detta var slutet på min "karriär" så sa jag till Daniel:
Tack Daniel för den underbara tiden jag fick med dig, jag kunde inte fått det bättre....
Tycker så synd om Daniel i efterhand att jag sa det för vid det tillfället så började Dannes golv våga som om han stog på vatten det var ju inte meningen att skrämma upp han så mycket men jag trode jag skulle dö så jag ville att han skulle höra hur underbar han är min Älskling...
och att höra i efterhand att tack vare jag fick en läkare i köping som hade pluggat eller jobbat på karolinska o det var därför han viste att jag skulle dit... o tur var väl det att jag fick han för hade jag kommit någon annan stans som uppsala så hade jag inte suttit här i dag och skrivit en del av min historia...för i Uppsala kan dom inte göra denna op som jag var tvungen att genomföra....
dvs föra slangar in i minna gömskar upp i ryggen in i hjärnan och spruta propplösande medel direkt på propparna för först fick jag det som typ dropp in i armen i ca 1 dygn men det hade inte hjälpt ett dugg så då fick Danne , mamma, pappa, frågan om dom skulle göra denna op för det var min enda skans för att överleva....
men att komplikationer som allt annat fans det ju lite komplikationer som kunde hända men dom hade ju inget val än att säga ja o att hoppas......
o i efter hand har jag tagit kontakt med läkaren (i köping ) via en familje vän och tackat han för ett bra jobb för alla läkare i efterhand har sagt om jag inte hade kommit till karonlinska så hade jag inte haft samma "bra" utväg som det har blivit nu..
läkaren hade blivit så glad och tårögd och tackat så mycket för det. o kul att höra ( att få lite fidback) av allt man gör o höra hur det går för pasienterna o mig då det var ett ungt fall av stroke det glömer man inte så lätt....
tänk att ett sånt skört beslut kan avgöra ens liv.....
det konstiga är att jag fick träffa en neurolog i köping när jag var inlaggd i köping för extrem huvudvärk men han sa så länge inte din mungipa hänger så har du inte fått en stroke...!!??
problemet ä ju att hela höger sida inte kunde röra sig...o då när jag log så hängde ju höger sida... jag fick trycka ner ögonlocket själv den sista biten då den inte kunde stängas av sig själv samt så kunde jag bara blåsa upp kinderna på vänster sida men inte på höger o samma sak med ögonbrynet den rörde sig inte heller.....
nee men vi tar ett boleria prov.....IGEN...... med samma jävla ryggmergs vätska som första gången vi tog boleria provet fast det visade på första att det inte var boleria!!!!! kan ju säga så här jag har gjort väldigt många anmälningar i år.....
för denna enkla akut bilden som jag lagt in fick inte jag utföra.... o då var jag ändå hos en läkare som ska kunna detta.......
oj oj vad jag babalar på hehe men så här var det el ja en bråkdel av alla bilder och vad som hände......
så var rädda om er och ta vara på tiden med era kära för ni vet aldrig när det kan vara den sista gången ni ses....
humorn fanns iaf kvar ;P och jag tror detta blir en bra bild till min framtida bok om allt som har hänt....
o det jag läser undrar ni.... jag sitter och läser på lite om stroke och vilken "tur" i oturen jag har haft kan knappt tro att jag har haft % imot mig men att jag sitter här nu och mår hyfsat bra.....
Jag kommer väl inte i håg exakta % talet på att överleva nu i huvudet men...... den var ju mindre bra för mig...
jag funderar mycket på vad som igentligen hände under denna vecka som "borta" det ända jag kan komma ihåg är små bilder och saker jag fått för mig har hänt men aldrig hänt....
Så som jag trodde att jag flög helikopter till karolinska men igentligen så hade dom gått ut på radion att få fri väg med ambolansen från Köping till karolinska o att det gick så fort att jag kopplade det som en helikopter det hade väl gått en ca 180 ...... o detta har jag fått veta i efterhand av akutsjuksköterskan som satt vid min sida... men det konsktiga är att jag kan än i dag nästan förklara av min bild i huvudet hur det såg ut i "helikoptern".... men jag antar att den bilden måste komma från en film el något...
sen så när jag var på karolinska vilken dag vet ja ej men jag var bra borta... så trode jag att jag hade dött... jag låg för mig själv o tänkte och hade minna konstiga bild spel i huvudet jaha är det så här det är och vara död, hmm det var lite konstigt... jag som är så törstig!!!!!
men om jag är död hur kan ja göra för att släcka min törst?!?
kände ettt sånt sug på Fanta exotisk..... men förstog inte hur jag skulle kunna få en sån när jag var "död"
jag vimlade mycket i mitt huvud och jag kommer i håg att jag hade börjat sjungt till Danne
känn ingen sorg för mig... just en bra låt att sjunga men jag ville väl göra något så att danne inte skulle sörja allt för mycket eller något?!?!????
jag hade mina syskon inne i rummet el rättare sagt Emma och hon pratade med mig och kommer bara svagt i håg det... men jag svarade med ögonbryna upp och ner....
Sen då jag var så säker att detta var slutet på min "karriär" så sa jag till Daniel:
Tack Daniel för den underbara tiden jag fick med dig, jag kunde inte fått det bättre....
Tycker så synd om Daniel i efterhand att jag sa det för vid det tillfället så började Dannes golv våga som om han stog på vatten det var ju inte meningen att skrämma upp han så mycket men jag trode jag skulle dö så jag ville att han skulle höra hur underbar han är min Älskling...
och att höra i efterhand att tack vare jag fick en läkare i köping som hade pluggat eller jobbat på karolinska o det var därför han viste att jag skulle dit... o tur var väl det att jag fick han för hade jag kommit någon annan stans som uppsala så hade jag inte suttit här i dag och skrivit en del av min historia...för i Uppsala kan dom inte göra denna op som jag var tvungen att genomföra....
dvs föra slangar in i minna gömskar upp i ryggen in i hjärnan och spruta propplösande medel direkt på propparna för först fick jag det som typ dropp in i armen i ca 1 dygn men det hade inte hjälpt ett dugg så då fick Danne , mamma, pappa, frågan om dom skulle göra denna op för det var min enda skans för att överleva....
men att komplikationer som allt annat fans det ju lite komplikationer som kunde hända men dom hade ju inget val än att säga ja o att hoppas......
o i efter hand har jag tagit kontakt med läkaren (i köping ) via en familje vän och tackat han för ett bra jobb för alla läkare i efterhand har sagt om jag inte hade kommit till karonlinska så hade jag inte haft samma "bra" utväg som det har blivit nu..
läkaren hade blivit så glad och tårögd och tackat så mycket för det. o kul att höra ( att få lite fidback) av allt man gör o höra hur det går för pasienterna o mig då det var ett ungt fall av stroke det glömer man inte så lätt....
tänk att ett sånt skört beslut kan avgöra ens liv.....
det konstiga är att jag fick träffa en neurolog i köping när jag var inlaggd i köping för extrem huvudvärk men han sa så länge inte din mungipa hänger så har du inte fått en stroke...!!??
problemet ä ju att hela höger sida inte kunde röra sig...o då när jag log så hängde ju höger sida... jag fick trycka ner ögonlocket själv den sista biten då den inte kunde stängas av sig själv samt så kunde jag bara blåsa upp kinderna på vänster sida men inte på höger o samma sak med ögonbrynet den rörde sig inte heller.....
nee men vi tar ett boleria prov.....IGEN...... med samma jävla ryggmergs vätska som första gången vi tog boleria provet fast det visade på första att det inte var boleria!!!!! kan ju säga så här jag har gjort väldigt många anmälningar i år.....
för denna enkla akut bilden som jag lagt in fick inte jag utföra.... o då var jag ändå hos en läkare som ska kunna detta.......
oj oj vad jag babalar på hehe men så här var det el ja en bråkdel av alla bilder och vad som hände......
så var rädda om er och ta vara på tiden med era kära för ni vet aldrig när det kan vara den sista gången ni ses....
humorn fanns iaf kvar ;P och jag tror detta blir en bra bild till min framtida bok om allt som har hänt....
2 kommentarer
sofia
01 Dec 2011 16:13
Alltså.. det är verkligen helt sjukt när man tänker på vad du och din familj varit med om och behövt gått igenom.. Jag blir så ledsen och jag önskar er verkligen all lycka och att ni slipper sånt här i framtiden! kraam
Karin
05 Dec 2011 12:28
Tack ja jag tror inte jag skulle orka med något mer nu....
Eller det kanske ja skulle för man får ju aldrig ge upp!!!! Men endå....
Kommentera